En liten historisk berättelse om Flaxenviks bildande till sommarstugeområde på 50-talet.
Mina
föräldrar Anna-Stina och Henry Olofsson köpte Flaxenvik 2:126, Pingsten
1952. De var de som köpte den första tomten och hade valt mellan
Lecknes tomt (hörnan Flaxenviksvägen och vägen ner till oljehamnen). De
bestämde sig för Flaxenviksvägen 43.
Jag kommer ihåg att på vår
tomt där jag idag har infarten till tomten, stod ett stort skjul där det
hade varit en såg. Tomten gick många år under namnet Sågbacken som
senare fick namnet Olofssons backe. Tror ingen säger det idag.
Jag
tror att det var Skärgårdsstiftelsen som hade köpt området av advokat
Lindén i Ekhammar som i sin tur köpt hela området av fiskaren David
Vistedt. Båda dessa personer bodde kvar i områdena.När
styckningarna gjordes hade man inte dragit fram vatten utan de första
åren fick man antingen själv borra eller gå till de allmänna pumparna.
Vår närmaste pump var den vid Vistedts backe, men den fick vi inte
använda, utan vi fick gå till Flaxenviksvägen 29-31, där det fanns en
pump.
Första huset
Mina föräldrar började direkt bygga ett hus på ca 35 m2 bestående av
två rum, kök och en öppen veranda där man kunde sitta och äta vid fint
väder. Denna veranda glasades några år senare in och användes även till
tvättrum och sovplats. Vi var en av de första som hade el och även en
vedspis, bänkspis och öppenspis. Vanligt var annars att man hade
spritkök och varmvindar som eldades med fotogen.
Man hade blivit
lovad att buss skulle gå runt och att man skulle få kommunalt vatten och
avlopp inom en snar framtid och det har som alla vet ännu inte skett.
Första året kunde man inte åka runt utan det var bara gamla vägen som
fanns, man hade börjat göra vägen förbi Leckne ner till Oljehamnen. Den
nya vägen började byggas året därpå när fler tomter skulle säljas.
Midsommarfirandet var de första åren på ängen nedanför von Dardel och vi fick då åka skrinda med häst från bonden Andersson i Skärgårdsstad. Sedan flyttades firandet till ängen vid badviken och det blev skrinda med traktor från Karlsson i Kylan. De första åren var det levande musik med dragspel och fiol.
Vistedt som var fiskare och hade en dräng sålde strömming till de som bodde i området och även in till Stockholm. Min mamma hade en stående beställning på 2 kg strömming varje lördag. Jag var jätte glad när Vistedt inte hade fått någon fisk.
Han hade en dräng som hette Janne, han bodde i drängstugan ner vid vattnet. Vistedt hade också en hushållerska som hette Margit och hon bodde på övervåningen. Nere vid vattnet fanns ett båthus och en tvättstuga samt en sjöstuga. Den hyrdes ut och i den bodde bl.a. Anders och Martin Timell med sina föräldrar.
Vi hade simskola nere i viken och det var olika lärare som bodde här som undervisade oss. Jag lärde mig simma där och vi fick ta märken och när det kom till magistermärkena fick vi åka till Isättravik och göra hoppen för där fanns hopptorn.
Handelsbod
Efter några år kom en handlare som öppnade Flaxenviks diversehandel
med ägarna Emmy och Folke Thörnqvist. Det var inte vanligt att man hade
bil utan det var en välbesökt affär med en kiosk där man kunde köpa
tidningar och godis. Godiset bestod mycket av 1-öres, 2-öres eller
5-öres smågodis. Jag började arbeta i kiosken. Vi plocka ihop varor som
en "kille" körde ut till de som beställt eller ville ha sina varor
hemkörda. Jag och Gunilla Dorn delade att arbeta där varannan vecka
första sommaren. Sommaren därpå ville inte Gunilla utan jag var då ensam
och fam. Thörnqvist hade två anställda "damer". På midsommarafton blev
dessa damer arga och lämnade affären men ca 50 köande och Folke
Thörnqvist ropade på mig att kom in och hjälp till affären. Det var bara
att göra det och sedan arbetade jag där fram till 1963. Jag tyckte det
var lärorikt, det fanns ingen data då utan det var att komma ihåg alla
priser, väga manuellt och hugga fläskkotletter. Potatis och fotogen
fanns i källaren och då var det bara att gå ner dit och väga upp eller
fylla flaskor med fotogen som kunderna hade med sig. Det var en
diversehandel och där fanns det mesta. Handlaren åkte nästan varje
morgon in till Norrmalms kött. Mjölkcentralen, bryggarbil och bagarbil
kom flera gånger per vecka med varor.
Handlaren ställde ut en TV utanför affären och där samlades många, då det var VM i fotboll. Det var mycket uppskattat då det inte var så många familjer som hade skaffat TV till sitt sommarhus i mitten av 50-talet.
Glasskiosk
På tomten nere vid badviken som idag ägs av familjen Ekholm hade
Folke Thörnkvist satt upp en glasskiosk som GB glass lånade ut. Detta
var under de fina somrarna i mitten av 50-talet som den kiosken fanns.
Det var mycket folk på den tiden nere i viken som badade och solade.
Badbryggan byggdes efter något år och det var alltid mycket folk nere vid badviken.
Nedanför vår tomt i hörnan och den stora eken stod en telefonkiosk. Där var ofta mycket folk som skulle ringa. Jag tror att den togs bort på 60-talet då man införde telefonkort. I telefonkiosken var det 10-öringar som gällde.
Båtklubb
Det bildades en båtklubb, tyvärr kommer jag inte ihåg när, men det
var i mitten av 50-talet. På den tiden var det inte så stora båtar utan
det var mindre roddbåtar så att folk kunde ta sig ut och fiska eller åka
till någon liten ö i närheten.
Leveranser av olja
Till oljehamnen kom det stora båtar som på 50-talet var från andra
världsdelar och många utav de stora fartygen (25-30 tusentonnare) kunde
komma från Sydamerika med olja som sedan Försvaret kom och tankade över
till sina mindre fartyg. De här stora fartygen kom alla med en bogserbåt
och det var tullare som också fanns på land. Det var mycket spännande
tyckte alla som bodde i området. Det var en del trafik med mindre båtar
runt fartygen. Det smugglades nog både det ena och andra då. Även på
land fanns det några som frågade efter sprit och cigaretter. Vi barn
tyckte det var jätte spännande, för på den tiden var det mycket exotiskt
med andra kulturer. Sjömännen som fick gå i land åkte antingen in till
Stockholm eller gick upp till affären för att handla.
Sommarvatten
Efter hand som området exploaterades fick området också sommarvatten
och flera pumphus. Jag tror att tomtförsäljningen av områdena kring
Gistviksvägen höll på till slutet av 50-talet. Tomterna i Flaxenvik
såldes i olika etapper.
När fiskare Vistedt dog i början av
60-talet såldes den fastigheten till Mjölköborna och det hölls en
auktion där. Det var mycket folk som kom på auktionen och det jag har
hört var att drängen Janne som var glad i alkohol köpte sin egen cykel.
Drängen Janne fick sedan en undantagsstuga i Ekhammar som familjen
Lindén ombesörjde och där bodde han fram till sin död.
Detta är
mina minnen från somrarna i Flaxenvik från åren 1952-1963. Nu bor jag
här permanent från november 2012. Det finns säkert flera boende i
området som kan ge vidare historik hur det har utvecklats här i
Flaxenvik och de andra områdena i Flaxenviks vägförening.
/Anita Ekström