En liten historisk berättelse om Flaxenviks bildande till sommarstugeområde på 50-talet.

Mina föräldrar Anna-Stina och Henry Olofsson köpte Flaxenvik 2:126, Pingsten 1952. De var de som köpte den första tomten och hade valt mellan Lecknes tomt (hörnan Flaxenviksvägen och vägen ner till oljehamnen). De bestämde sig för Flaxenviksvägen 43.

Jag kommer ihåg att på vår tomt där jag idag har infarten till tomten, stod ett stort skjul där det hade varit en såg. Tomten gick många år under namnet Sågbacken som senare fick namnet Olofssons backe. Tror ingen säger det idag.

Jag tror att det var Skärgårdsstiftelsen som hade köpt området av advokat Lindén i Ekhammar som i sin tur köpt hela området av fiskaren David Vistedt. Båda dessa personer bodde kvar i områdena.När styckningarna gjordes hade man inte dragit fram vatten utan de första åren fick man antingen själv borra eller gå till de allmänna pumparna. Vår närmaste pump var den vid Vistedts backe, men den fick vi inte använda, utan vi fick gå till Flaxenviksvägen 29-31, där det fanns en pump.

Första huset

Mina föräldrar började direkt bygga ett hus på ca 35 m2 bestående av två rum, kök och en öppen veranda där man kunde sitta och äta vid fint väder. Denna veranda glasades några år senare in och användes även till tvättrum och sovplats. Vi var en av de första som hade el och även en vedspis, bänkspis och öppenspis. Vanligt var annars att man hade spritkök och varmvindar som eldades med fotogen.

Man hade blivit lovad att buss skulle gå runt och att man skulle få kommunalt vatten och avlopp inom en snar framtid och det har som alla vet ännu inte skett. Första året kunde man inte åka runt utan det var bara gamla vägen som fanns, man hade börjat göra vägen förbi Leckne ner till Oljehamnen. Den nya vägen började byggas året därpå när fler tomter skulle säljas.

Midsommarfirandet var de första åren på ängen nedanför von Dardel och vi fick då åka skrinda med häst från bonden Andersson i Skärgårdsstad. Sedan flyttades firandet till ängen vid badviken och det blev skrinda med traktor från Karlsson i Kylan. De första åren var det levande musik med dragspel och fiol.

Vistedt som var fiskare och hade en dräng sålde strömming till de som bodde i området och även in till Stockholm. Min mamma hade en stående beställning på 2 kg strömming varje lördag. Jag var jätte glad när Vistedt inte hade fått någon fisk.

Han hade en dräng som hette Janne, han bodde i drängstugan ner vid vattnet. Vistedt hade också en hushållerska som hette Margit och hon bodde på övervåningen. Nere vid vattnet fanns ett båthus och en tvättstuga samt en sjöstuga. Den hyrdes ut och i den bodde bl.a. Anders och Martin Timell med sina föräldrar.

Vi hade simskola nere i viken och det var olika lärare som bodde här som undervisade oss. Jag lärde mig simma där och vi fick ta märken och när det kom till magistermärkena fick vi åka till Isättravik och göra hoppen för där fanns hopptorn.

Handelsbod

Efter några år kom en handlare som öppnade Flaxenviks diversehandel med ägarna Emmy och Folke Thörnqvist. Det var inte vanligt att man hade bil utan det var en välbesökt affär med en kiosk där man kunde köpa tidningar och godis. Godiset bestod mycket av 1-öres, 2-öres eller 5-öres smågodis. Jag började arbeta i kiosken. Vi plocka ihop varor som en "kille" körde ut till de som beställt eller ville ha sina varor hemkörda. Jag och Gunilla Dorn delade att arbeta där varannan vecka första sommaren. Sommaren därpå ville inte Gunilla utan jag var då ensam och fam. Thörnqvist hade två anställda "damer". På midsommarafton blev dessa damer arga och lämnade affären men ca 50 köande och Folke Thörnqvist ropade på mig att kom in och hjälp till affären. Det var bara att göra det och sedan arbetade jag där fram till 1963. Jag tyckte det var lärorikt, det fanns ingen data då utan det var att komma ihåg alla priser, väga manuellt och hugga fläskkotletter. Potatis och fotogen fanns i källaren och då var det bara att gå ner dit och väga upp eller fylla flaskor med fotogen som kunderna hade med sig. Det var en diversehandel och där fanns det mesta. Handlaren åkte nästan varje morgon in till Norrmalms kött. Mjölkcentralen, bryggarbil och bagarbil kom flera gånger per vecka med varor.

Handlaren ställde ut en TV utanför affären och där samlades många, då det var VM i fotboll. Det var mycket uppskattat då det inte var så många familjer som hade skaffat TV till sitt sommarhus i mitten av 50-talet.

Glasskiosk

På tomten nere vid badviken som idag ägs av familjen Ekholm hade Folke Thörnkvist satt upp en glasskiosk som GB glass lånade ut. Detta var under de fina somrarna i mitten av 50-talet som den kiosken fanns. Det var mycket folk på den tiden nere i viken som badade och solade.

Badbryggan byggdes efter något år och det var alltid mycket folk nere vid badviken.

Nedanför vår tomt i hörnan och den stora eken stod en telefonkiosk. Där var ofta mycket folk som skulle ringa. Jag tror att den togs bort på 60-talet då man införde telefonkort. I telefonkiosken var det 10-öringar som gällde.

Båtklubb

Det bildades en båtklubb, tyvärr kommer jag inte ihåg när, men det var i mitten av 50-talet. På den tiden var det inte så stora båtar utan det var mindre roddbåtar så att folk kunde ta sig ut och fiska eller åka till någon liten ö i närheten.

Leveranser av olja

Till oljehamnen kom det stora båtar som på 50-talet var från andra världsdelar och många utav de stora fartygen (25-30 tusentonnare) kunde komma från Sydamerika med olja som sedan Försvaret kom och tankade över till sina mindre fartyg. De här stora fartygen kom alla med en bogserbåt och det var tullare som också fanns på land. Det var mycket spännande tyckte alla som bodde i området. Det var en del trafik med mindre båtar runt fartygen. Det smugglades nog både det ena och andra då. Även på land fanns det några som frågade efter sprit och cigaretter. Vi barn tyckte det var jätte spännande, för på den tiden var det mycket exotiskt med andra kulturer. Sjömännen som fick gå i land åkte antingen in till Stockholm eller gick upp till affären för att handla.

Sommarvatten

Efter hand som området exploaterades fick området också sommarvatten och flera pumphus. Jag tror att tomtförsäljningen av områdena kring Gistviksvägen höll på till slutet av 50-talet. Tomterna i Flaxenvik såldes i olika etapper.

När fiskare Vistedt dog i början av 60-talet såldes den fastigheten till Mjölköborna och det hölls en auktion där. Det var mycket folk som kom på auktionen och det jag har hört var att drängen Janne som var glad i alkohol köpte sin egen cykel. Drängen Janne fick sedan en undantagsstuga i Ekhammar som familjen Lindén ombesörjde och där bodde han fram till sin död.
Detta är mina minnen från somrarna i Flaxenvik från åren 1952-1963. Nu bor jag här permanent från november 2012. Det finns säkert flera boende i området som kan ge vidare historik hur det har utvecklats här i Flaxenvik och de andra områdena i Flaxenviks vägförening.

/Anita Ekström